Att sätta det på pränt

Det har inte alltid varit en självklarhet att uttrycka mig i skrift. Upp till tonåren använde jag olika sporter för att uttrycka mina känslor. Mina tankar och drömmar bearbetade jag genom att måla dem. Ju äldre jag blev desto mer detaljrikt ville jag formulera mig och jag blev frustrerad av att måleriet inte nådde fram till andra på det sätt jag ville. Ungefär där började jag skriva dikter. Jag experimenterade friskt mellan olika stilar, läste Homeros, Vergilius, Dante och Shakespeare, rikligt med Bellmanepistlar och rariteter som Goethes ”Ur-Faust”. Någonstans i allätandet hittade jag min väg och började skriva resereportage för olika tidningar. När jag ändå reste liksom. Jag märkte att de reportage som handlade om mina och andras extrema och udda sportutmaningar sålde bäst. I början kändes det som att sälja sin själ, men snart blev det världens roligaste jobb. Idag får jag göra saker jag inte ens visste fanns tidigare. Jag reser till platser som jag inte visste fanns. Allt detta tack vare mitt jobb, på en stor äventyrstidning.

på-pränt

Läsarna har höga krav, min arbetsgivare har ännu högre, men de krav som är högst ställda kommer från mig själv. Därför drivs jag både av äventyrslystnaden och att ständigt finslipa min skrivarteknik. Det är en konst att förmedla en känsla och upplevelse genom en text utan bilder. Jag har gjort några filmade reportage, med intervjuer och manus. Det är mycket lättare att få fram en känsla genom rörlig bild. Därför gillar jag det skrivna ordet – det ska inte vara enkelt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *